Åhå- nu är det över!

Skrev den här texten för knappt två veckor sedan men sen blev den liggande för allt möjligt annat kom emmellan. Men nu beslöt jag att i alla fall publicera texten eftersom det här ar mitt digitala arkiv.

15.3: Konstig känsla idag. Nu är det över! Den finlandssvenska vuxenutbildningskonferensen FULL FART &tvära kast som vi har planerat sen i höstas har förverkligats denna vecka 12-13.3.2014 i Tammerfors. I planering och förverkligande har alla finlandssvenska vuxenutbildningsorganisationer deltagit och YA! hade av Utbildningsstyrelsen fått uppdraget att leda jobbet. Så nu har vi jobbat! Är så otroligt tacksam över alla fina kollegor och samarbetsparter spm jobbat med konferensen.

I år rymdes tyvärr inte alla intresserade med. Vi var tvungna att dra streck vid 147 eftersom vi hade bordsarrangemang att beakta. En del kanske tycker att det var trångt och andra trivs med en nära känsla. Smaken är som sagt olika.

Ett steg framåt! Det har vi definitivt tagit när det gäller IKT, film och presentationssätt. Så mycket film, rollspel och musik har vi inte haft tidigare på våra konferenser. Alla föreläsare och presentatörer gjorde ett bra jobb men mest berörde mig nog Andreas Lindquist ”Mitt liv och mitt sätt att lära mig”. Andreas är enligt sig själv en 28-årig dyslektiker som vill bli läkare. Andreas har trots sin unga ålder upplevt mer än många hinner under ett långt liv. Vi pedagoger fick oss en tankeställare! Han frågade oss bland annat om skolan ska vara ”ett museum eller en innovativ lärmiljö?” Ja, vad tycker du?

Svenskfinland fick 24 nya examensmästare under konferensen. Det är personer som jag har haft förmånen att joba med sedan 2012 när de inledde sin utbildning. Tack för den fina blomman jag fick! På bilden samsas årens rosa blomma med den som jag fick vid dimissionen ifjol. Den har börjat blomma igen.

20140314-183424.jpg

Annonser

Vår i luften

Vårfåglarna börjar röra på sig. En och annan kikar redan in i någon holk här på gården och kollar läget. När jag tog den traditionella promenaden till Norra Vallgrund hamn satt fåglar flockvis på isen. Tror att det var måsar. Våren är här – åtminstone om man andas in luften, lyssnar på naturen och ser t.ex. på björkens färger. Det ska bli intressant att se hur länge det tar tills vi har en riktig ”takatalvi”….

Solen har tyvärr lyst med sin frånvaro de dagar vi har haft vinterledigt nu under sportlovet. Men det har varit friskt och skönt i skogen. Det har sist och slutligen varit fina lediga dagar. Har fått vara ute och röra på sig och umgås med vänner. Det har förstås blivit en del soffa-skidning också när både Lahtis-spelen och Vasaloppet har avverkats. Det räcker att TV:n står på – man kan inte undgå när det händer något spännande.

Under promenaden till hamnen eller ”straanden” som vi säger tog jag några foton av vårt båthus som är från 1800-talets slut.  Det finns förresten över 90 båthus i Norra Vallgrund hamn. De flesta är vackert rödmålade men vi har inte velat måla det vackert grånade trävirket. Inte ännu i alla fall. När jag var barn hade båthuset ett äkta vasstak. Ett vasstak ska också underhållas. I slutet av 80-talet eller början av 90-talet var tanken att vi skulle byta vass. Det är viktigt att ”skörda” vassen vid rätt tidpunkt, dvs när isen bär men snömängden är liten. Jag var med när vassen skördades vid”Kobbon” men av olika orsaker blev vassen aldrig bytt utan vassen ersattes med plåt. Men det finns några gamla, vackra lador kvar i byn med äkta vasstak. De är vackra!

Båthuset från slutet av 1800-talet. Bilden är lika grå som vädret.

 

Image