Från Menaggio till Lugano utan pass

1:a maj 2015. Det regnar. Byn där vi bor vilar. Tunga moln ligger över lake Como. Det är absolut inget väder för en bergsvandring idag. Vi får hitta på något annat. Lugano i Schweiz är en omtalad plats vid Lugano-sjön. Vi tar bussen dit. En man från Slovakien som bor på hostellet reser med oss.  

När vi åkt en bit minns jag en viktig sak som stod på hostellets infotavla: Don’t forget to bring your passport with you! Och våra är tryggt inlåsta på hostellet sedan cykelutfärden!! Vad gör vi nu? Tar chansen och åker över eller stiger av mitt bland bergen och vandrar tillbaka? Vi åker vidare. Ingen passkontroll på vägen dit i alla fall. Lugano är vackert men regnet och molnen gör att det inte blir några fina landskapsbilder idag. En kuriositet är att mannen från Slovakien är påläst om Mannerheim. Han känner till och med till karelska näset. Rhododendron blommar i parkerna och i en park hittar vi några jättestora tallar.Efter några timmar i Lugano tar vi bussen tillbaka till Italien och Menaggio. Så var det den där passkontrollen. Inte en utan två. På schweiziska sidan händer inget. Gränsbevakarna står i kontoret och kommer inte ut. Pust!  Sedan vidare till följande, den italienska.  När vi närmar oss ser jag att vakterna är redo för en kontroll. Först ställer de några frågor till busschauffören och sedan kommer en in i bussen. Tror det är länge sedan både jag och Andre suttit så raka i ryggen och med lugn och stadig blick tittat på en gränsbevakare. Gränsbevakarna här ser mycket strängare ut än de jag känner i Finland. Inga glada miner här inte! Sedan hör vi ordet ”passports” och så pekar de på en familj som sitter i bänken FRAMFÖR oss. Tur att jag inte hade pulsklockan på för i det här skedet hade pulsen höjts rejält. Familjen visar passen, gränsbevakaren är nöjd och går ut. Jag kramar Andres hand och säger ”Tack, nu hade vi tur, det här gör vi inte en gång till!”  Här ovan en bild  bild från kvällspromenaden innan middagen på hostellet. Vi vandrade till Villa Charlotta, som har en fin trädgård. Eftersom det var ganska sent gick vi inte in men beundrade en del blommande buskar på avstånd. Jag tror att det är en rhododendron-art.  

På bilden nedan ser du vart vi vandrade den första kvällen: san Martino-kyrkan.   

Människor i varierande åldrar checkar in på hostellet Det är livat och stojigt vid middagen. Jag har inte upplevt något hostel tidigare där det social umgänget varit så livligt. Men dushhytterna  och toaletterna är små. Det är egentligen det enda negativa. Har du ”vägarna förbi”  rekommenderar jag  Lake Como Youth Hostel la Primula.  Hostellet hör till den internationella hostelkedjan vilket förutsätter en viss status. Det finns alltid någon att diskutera med och jag sitter länge och diskuterar upplevelser med en resvan dam från Australien.  

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s